Halveringstid

Halveringstid är den tid det tar för hälften av en radioaktiv mängd att sönderfalla. Det låter som att allt borde vara borta efter två sådana perioder, men det är en vanlig missuppfattning. Sönderfallet följer formeln A = A₀ · (1/2)^(t/T½), och den halverar bara det som finns kvar just då, inte hela ursprungsmängden varje gång.

Räkna igenom det steg för steg: efter en halveringstid återstår hälften, A₀/2. Efter två halveringstider halveras den hälften igen, så en fjärdedel återstår, A₀/4. Efter tre halveringstider en åttondel, A₀/8. Mönstret är (1/2)^n, där n är antal halveringstider, inte n gånger en fast minskning. Enligt formeln går aktiviteten mot noll utan att någonsin bli exakt noll – i praktiken blir den efter tillräckligt många halveringstider så liten att den inte går att skilja från bakgrundsstrålningen.

Olika ämnen har enormt olika halveringstider, och det avgör hur länge strålningen är ett problem. Kol-14 har halveringstiden 5 730 år, vilket gör det användbart för att åldersbestämma gamla organiska fynd – en fjärdedel kvar betyder att omkring 11 460 år har gått. Jod-131, som används inom sjukvården, har halveringstiden bara 8 dygn: efter ett par veckor har det mesta redan sönderfallit, medan ämnen med halveringstider på tusentals år förblir radioaktiva långt efter att du och jag är borta.

En vanlig felkälla i uträkningar är att blanda ihop antal halveringstider med tiden själv. Räkna alltid ut n = t/T½ som ett eget steg, se till att tiden och halveringstiden står i samma enhet, och kontrollera att exponenten är just detta tal, inte tiden delad med dubbla halveringstiden. Fråga dig också vad svaret ska visa: hur mycket som är kvar, eller hur mycket som har sönderfallit. Det är två olika tal.