Elektromagnetiska fält i vardagen

Du är omgiven av elektromagnetiska fält varje dag. Elledningen i väggen bär växelström vid 50 hertz. Mobilen i din ficka och wifi-routern i hallen sänder radiovågor i gigahertzområdet. Induktionshällen i köket skapar ett snabbt växlande magnetfält precis under grytan. En magnetkamera på sjukhuset arbetar med ett kraftigt, i princip konstant magnetfält. Alla dessa fält hör till elektromagnetismen, men de skiljer sig åt på ett sätt som är avgörande för vilken risk de utgör.

Det som avgör om strålningen kan jonisera är energin hos varje foton, och den hänger direkt ihop med frekvensen: E = h · f, där E är fotonens energi i joule, h är Plancks konstant, 6,63 · 10⁻³⁴ J·s, och f är frekvensen i hertz. Elnätets 50 Hz och mobilers och wifi-nätens gigahertz ligger båda extremt långt ner på denna skala jämfört med röntgenstrålning och gammastrålning, vars fotoner har så mycket energi att de kan slå loss elektroner från atomer – det kallas jonisering, och det är så röntgen- och gammastrålning kan skada DNA direkt.

Fält från elnätet, mobiler, wifi och induktionshällar har alldeles för låg fotonenergi för att kunna jonisera. Elnätets fält kan få laddade partiklar i kroppen att röra sig fram och tillbaka 50 gånger per sekund, men det räcker inte för att bryta kemiska bindningar. Radiovågor från mobiler och wifi kan värma vävnad svagt genom att få molekyler att röra på sig, ungefär som i en mikrovågsugn men med mycket lägre effekt, men den mekanismen skiljer sig helt från att klippa sönder en DNA-sträng. Forskare har undersökt lågfrekventa fält och radiovågor under lång tid, och vid de nivåer vi möter i vardagen har inget sådant tydligt orsakssamband som för joniserande strålning kunnat visas. De effekter som säkert är kända gäller höga nivåer: radiovågor kan värma vävnad märkbart, och mycket starka lågfrekventa fält kan reta nerver och muskler.

Magnetkameran är ett bra exempel på att fältets styrka inte ensam avgör faran: fältet är mycket starkare än i något hushåll, men det är icke-joniserande, och när patient och rum har kontrollerats för metallföremål och implantat räknas undersökningen som säker, även upprepade gånger. Induktionshällens magnetfält är också kraftigt nära plattan, men det avtar snabbt med avståndet. Det är alltså fälttypen tillsammans med styrka och avstånd, inte styrkan ensam, som avgör om ett fält kan vara skadligt.